Jakobstads nedgående befolkningstrend har på senaste tiden uppmärksammats, och det med goda skäl.
Befolkningsminskningen i vår region kan återspeglas i allt från lägre skatteintäkter till arbetskraftsbrist, vilket också betyder sänkt konkurrenskraft. Våra företag behöver fler arbetstagare och regionens åldrande befolkning behöver fler vårdgivare. Trots att diverse projekt utvecklats för att vända befolkningstrenden tappar regionen långsamt sin arbetsföra befolkning.
Det är ett universellt fenomen, i alla delar av norra halvklotet lever befolkningen längre än tidigare och föder färre barn än tidigare.
Medan dessa tankar snurrade i mitt huvud dök koalitionspolitikern Kirsi Piha upp i etern. Piha ansökte om rollen som borgmästare i Helsingfors, ett Helsingfors som enligt henne borde vara öppet och internationellt. Han talar om en stad som sysselsätter människor oavsett bakgrund, en stad som lockar människor, idéer och innovationer. Enligt Piha kommer ingen internationell akademiker önska stanna i en stad där nazistparader pågår på gatorna utanför hens fönster. Hon anser därmed att intolerans är det största hindret för Helsingfors välstånd.
Jag undrar, beror Jakobstads minskade befolkning på våra egna fördomar?
Runt om i Finland ses befolkningsgruppen ”invandrare” som ett socialt problem, det verkar vara en lokal seger när en invandrarfamilj väljer att flytta till någon av de större städerna.
Jag tror att de regioner som vågar vara först med att ta avstånd från denna inställning kommer vinna loppet för vitalitet.
Majoriteten av invandrarna i vår region är välutbildade och mer än villiga att arbeta. Jakobstadsregionen har här en utmärkt chans att profilera sig som en rättvis arbetsgivare, och därmed sätta punkt för småstads främlingsfientlighet.
Finns det månne ekonomer och ingenjörer som städar eller diskar i Jakobstad, samtidigt som företagen har svårt att hitta kunnig arbetskraft?
Helsingin Sanomat publicerade nyligen en text skriven av en finländsk kvinna om sin man. Mannen är en universitetsutbildad it-ingenjör som talar fyra språk. Han får trots sin kompetens bara jobberbjudanden som köksbiträde med en lön som på något besynnerligt sätt dessutom är under alla standarder.
Varför stannar inte akademiker för att jobba i våra företag? Varför sätter de inte sina barn i våra grundskolor och gymnasier eller yrkesskolor? Varför får de inte jobb? Var bor projektet Pietarsaari International Talents?
Ett rykte som en rättvis arbetsgivare skulle göra västkusten till en nettomottagare. Vi har redan naturliga relationer till andra sidan Bottenviken. Tänk på hur många värdefulla affärsmöjligheter vi kan skapa i regionen genom att ge upp fördomar relaterade till modersmål, födelseland eller hudfärg.
Mer än hälften av företagen i regionen kommer att rekrytera mer arbetskraft under de närmaste åren. Vilket betyder att ett exportstyrt, tvåspråkigt Österbotten kunde fortsätta blomstra bara arbetsgivare välkomnar utlandsfödda arbetssökande, också på högre positioner, med samma arbetsvillkor som alla andra i företaget.
Vill vi behålla byskolor? Hjälp då barnfamiljer att stanna i området och locka fler hit.
Vill vi värna om vår äldreomsorg? Se då till att vi har tillräckligt många vårdande händer.