Behovet av skyddshem är hela tiden större än tillgången på platser. Finland har inte ännu lyckats lyfta kvinnornas rättigheter till den nivå som vi i Istanbul-avtalet har förbundit oss till. När vi nu får välfärdsområden har vi en ypperlig möjlighet att förbättra läget.
Också behovet av samarbete kring djurskötsel måste tas i beaktande i välfärdsområdena. I några kommuner har man skapat samarbetsringar eller alternativt finns det beslut om att någon betalar för djurets skötsel för en vecka ifall man inte kan ta med djuret till skyddshemmet. En konkret utmaning är att människorna inte vågar lämna en våldsam relation eftersom de inte kan ta sitt husdjur med till skyddshemmet. I välfärdsområdena måste man se till att ingen behöver stanna i ett våldsamt förhållande av rädsla husdjurets hälsa.
Människors och djurs välmående går ofta hand i hand. I många situationer där människan behöver hjälp med den fysiska och/eller mentala hälsan finns det också behov av hjälp åt husdjuret. Ofta behövs det multiprofessionell hjälp såsom hälsovårdspersonal, socialtjänster, tillsynsveterinärer och tredje sektorn i form av skyddshem, krishjälp, djurskyddsföreningar och andra frivilliga aktörer.
Till välfärdsområdena flyttas också räddningsväsendet som har hand om djurräddningsuppgifter. För tillfället samarbetar räddningsväsendet ofta med djurskyddet och tillsynsveterinärer. Djurskyddet fungerar i stor utsträckning tillsammans med den tredje sektorn i Finland, veterinärer hör till kommunerna. Informationsgången mellan olika myndigheter och tredje sektorn är utmanande även om de offentliga uppgifterna har hört till kommunerna. Problemen i kommunikationen mellan olika aktörer speglar sig direkt i människornas och djurens välmående.
Nu när en del av uppgifterna flyttas till välfärdsområdena blir situationen ännu svårare. Nu behövs det nya samarbetsmodeller för att få fram informationen mellan olika aktörer och att alla nödvändiga aktörer kan nås i akuta situationer.
ANNI TEERIKANGAS, KANDIDAT FÖR DE GRÖNA I VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET