Användningen av naturresurser är alltid kontroversiell. Å ena sidan finns ekonomiska intressen och råvaruutvinning, å andra sidan naturvärden (från biologisk mångfald till turistattraktioner och klimatpåverkan) och säkerhet. Kimitoöns gröna är principiellt inte emot användningen av naturresurser, men för oss väger natur- och miljövärden och människans välbefinnande tungt.
1) Utvinningsområdet
Utvinningsområdets placering är relativt bra, eftersom det enligt utredningen av naturvärdena inte finns några hotade eller skyddade naturtyper på området och inte heller bebyggelse i omedelbar närhet. Ställen med öppet berg på området är dock livsmiljöer av särskild betydelse enligt skogslagen och fyra hotade arter som anges i fågeldirektivet har hittats inom området. I regionplanen är dock utvinningsområdet beläget i ett MRV-område (ett jord- och skogsbruksområde med särskild betydelse för turist- och rekreationsutveckling), vilket inte stöder verksamheten i ansökan.
2) Transport
Det största problemet med planerna är transporten till Dalsbruk hamn. I tillståndsansökan anges inte exakt vilken väg som ska användas för transporten. De vägar som ska användas måste nämnas i ansökan. Transport genom Dalsbruks bykärna via Galtarbyvägen är utesluten. I artikel 3 i lagen om geologiska resurser, som handlar om begränsningar för utvinning av material, står det att ”… och att verksamheten inte kommer att orsaka fara för befolkningen eller miljön eller en olägenhet som kan undvikas till rimliga kostnader”. I Dalsbruk centrum bor ett stort antal människor vars säkerhet kommer att äventyras avsevärt av den föreslagna tunga trafiken, med fordonskombinationer som väger minst 55 ton med last. Den kortaste vägen i centrum går förbi barnträdgården och torget. Det andra alternativet är att använda strandvägen, men även detta kommer att störa den lugna strandvägen och passera de historiska kolugnarna och restaurangernas terrasser. Ett genomsnitt på 50 dagliga transporter kommer att minska Dalsbruks attraktionskraft som turistmål och därmed minska de lokala entreprenörernas utkomstmöjligheter. Transporter genom byn minskar också byns attraktionskraft som bostadsort. En annan transportväg bör planeras så att hamnen nås via väg 183. Ett annat alternativ är att lasta krossgruset i hamnen i Fröjdböle.
Antalet transporter bör uppskattas noggrannare än i den nuvarande ansökan eller bör utvärderas regelbundet och rapporteras. I punkt 3.7 hänvisas till en genomsnittlig årlig utvinningsvolym på 90 000 m3 ktr, vilket innebär 25 lastbilskombinationer på 40 ton per dag. Materialets specifika vikt är då endast 2,7 kg/l. Enligt ansökan är den dominerande bergarten i området amfibolit med en specifik vikt på 3-3,5 kg/l. Detta innebär ett mycket större antal biltransporter. Om den maximala volymen på 400 000 ton transporteras under ett år innebär detta 42 transporter per dag. Det innebär 82 körturer totalt, där de flesta består av både hämtning och återtransport. Transportmängden bör kopplas till antalet ton, inte kubikmeter, och antingen det maximala årliga tonnaget eller det maximala antalet besök per dag bör begränsas till en mycket lägre nivå än vad som beräknas i den nuvarande tillståndsansökan. En bra gräns skulle vara <33 transporter, med högst 25 transporter/dag (75 % av transporterna) till Dalsbruk (längs väg 183) och 25 transporter/dag i de flesta fall i returriktningen. I så stor utsträckning som möjligt bör lokala företag användas för transporterna.
3) Centralisering av verksamhet
I miljöministeriets publikation 2020:24 ”Utvinning av jordmaterial. En vägledning för hållbar användning av material” rekommenderas centralisering av utvinningsverksamheten. Det finns redan tre utvinningsplatser för krossgrus i Fröjdböle området och det vore mest naturligt att koncentrera denna typ av verksamhet till ett ställe på vår ö.
4) Undersökning av naturvärdena
En mer detaljerad bedömning – och övervakning – av utvecklingen av vattenförhållandena i kärret öster om området och dess konsekvenser bör ingå i naturutredningen. Det finns en skillnad på 1000 m3 mellan den beräknade teoretiska nederbörden före och efter åtgärderna. Sökanden bör kontrollera nederbördsvärdena och korrigera dem vid behov.
5) Mellanlagring
Om stenmaterialet planeras lagras och hanteras i Dalsbruk hamn, måste också damm, buller och andra olägenheter som orsakas hållas så små som möjligt. Dalsbruk är en turistorienterad tätort med över 1 000 invånare, vars invånare och turister kommer att störas av buller och damm. Planer för att minimera störningarna från bearbetningen av stenmaterialet i Dalsbruk hamn måste ingå i ansökan, eftersom störningar från utvinningsverksamheten på andra platser i kommunen inte kan isoleras från det övergripande tillståndet.
6) Sommaruppehåll
Ett sommaruppehåll anges i ansökan vara från den 15 juni till den 31 juli. På grund av semestertider och turismen i regionen bör uppehållet förlängas till slutet av augusti. Man strävar till att förlänga den för regionen viktiga turistsäsongen till augusti och till och med till september, särskilt för centraleuropéer. Det finns preliminära planer på att naturstigar runt sjön Björkboda ska användas för turismen. Detta är ytterligare en anledning till att buller och damm i synnerhet i augusti är oönskat.
7) Bästa tillgängliga teknik
I punkt 7 hänvisas till bästa tillgängliga teknik. Användningen av en hybridkross för krossningen skulle minska koldioxidutsläppen.
8) Beräkningar av utsläpp
Förutom de utsläppsberäkningar som gjorts ska till tillståndsansökan bifogas en miljöredovisning där man beräknar miljöpåverkan från krossning och transport, samt en klimatredovisning där man uppger verksamhetens utsläpp av växthusgaser. De här utsläppen av växthusgaser måste kompenseras, liksom avsaknaden av skogstäckning under brytningen.
9) Inledande av verksamheten och säkerhetsgarantier
Tillstånd att inleda verksamheten förrän tillståndet har vunnit laga kraft bör inte utfärdas. Verksamheten kommer att orsaka så drastiska och oåterkalleliga förändringar i miljön att inga åtgärder bör vidtas i förtid.
I tillägget till tillståndsansökan framför sökande en säkerhetsgaranti på 50 000 euro för att inleda verksamheten. Om det blir möjligt att inleda verksamheten innan beslutet vunnit laga kraft bör säkerhetsgarantin höjas till 100 000 euro, eftersom det kan ta lång tid att få ett slutgiltigt godkännande.
I punkt 1.2 i ansökan bör följande meningen ”Sökanden ska ställa en säkerhetsgaranti för återställande av området ifall tillståndet ogiltighetsförklaras i en rättsprocess” ändras till en formulering där det tydligt framgår att säkerheten ska ställas innan verksamheten inleds. Följande text i ansökan bör bibehållas ”Storleken på säkerhetsgarantin kan granskas under den tid åtgärderna pågår i samråd med den tillståndsgivande myndigheten på ett överenskommet sätt, så att säkerhetsgarantin under alla omständigheter är tillräckligt stor”
De Gröna i Kimitoön rf, Kemiönsaaren Vihreät ry